Jag vet att det inte finns någon magisk lösning.
Jag vet att vissa saker inte går att reparera helt.
Men jag vet också att jag inte kan stå stilla för alltid.
Jag behöver inte en perfekt plan – jag behöver en riktning.

Det här är inte en lista av krav. Det är en plan för överlevnad – och kanske, med tiden, för återuppbyggnad.

1. Jag ska tillåta mig att känna – utan att drunkna i det

Jag bär på så mycket. Ilska. Sorg. Saknad. Skam.
Men istället för att trycka bort det eller självmedicinera det – ska jag låta det få finnas.
Kanske skriva. Kanske prata. Kanske bara andas med det.

2. Jag ska hitta en punkt i varje dag som är min

Det kan vara något litet:
Ett lugnt ögonblick. En varm dusch. Ett ord jag skriver. En låt jag lyssnar på.
Något som påminner mig om att jag finns, och att den här dagen också räknas.

3. Jag ska sakta återknyta kontakt – med någon eller något

Det kan vara en människa jag litar lite på.
Det kan vara en hjälpinsats, en stödperson, en professionell kontakt.
Det viktiga är: jag ska inte vara helt ensam i mitt helande.

4. Jag ska börja bygga något – även om det är litet

Det kan vara att:

Skriva klart min berättelse

Skapa en dagbok

Göra en fysisk plan för att söka hjälp, återuppta kontakt, eller förändra något i mitt liv

Bara planera morgondagen

Det spelar ingen roll hur långsamt det går.
Det enda som spelar roll är att jag börjar gå.

5. Jag ska minnas: det jag överlevt – det kan ingen ta ifrån mig

Jag är trasig, men inte värdelös.
Jag är trött, men inte borta.
Jag är mer än den bild andra gjort av mig.
Jag är jag – och jag har rätt att finnas.